fredag 26 november 2010
börjar in se eller förstå.....
börjat in se hur folk mår när dom inte får den uppmärksamheten dom behöver, är där själv nu. jag står här med tårar som riner längs min kind. och ingen bryr sig utom micke. han vet hur jag käner, han vet du det känns att vara så övergiven som jag är just nu. jag genom går nåt jag inte själv kan styra över. jag blev vanad att att jag skulle reagera psykist efter op. men detta har igentligen inget med den att göra men jag tar det väll hårdare. men när man börjar tänka så vet jag precis hur en som förlorat sin mor eller far. ja min mor lever än. men inte i min värd. hon har inte tid för mej och jag tror inte att hon bryyr sig heller. visst hon hartar kanske inte mej. men när hon inte har 5 minuter över på en vecka att ringa mej eller nåt. då är det som att hon inte finns här längre. men det är vell bara att bita ihop. hon har annat att göra och jag är inte värd att lägga den energin på. alla andra ska ta upp hennes tid att jag kommer i sista hand. och dom gånger jag försöket att få kontakt med henne får jag höra att "nej du får inte prata med henne" eller "nej jag har inte tid" eller något annat. tänk er själva att du ringer din mor och du får tillsvar av någon annan att "nej du får inte prata med henne" visst en gång är okej. men när det hände 20+ gånger. eller när man väll är hos henne och hällsar på så är man bara luft. min mor är död för mej. man tröttnar tillslut på allt. men visst jag är väll inte värd nåns energi fattar inte änns att micke ger mej den. tyvärr är han den ända jag har och den ända som förstår. jag är en hatad människa som ingen gillar. varför? för att jag inte kommer med en gång när dom ringer och skriker efter en. och ska tillägga att man inte kunde köra precis då. bara för det är jag skit! elller att men är trött på allt skit som slängs på en? att man är så jävla nyfiken. jaså jaja då får jag vara det för det är det ända jag får höra. men visst skit ska jag skit ha. och jag får bara skit alltså konstaterar jag att jag är skit. så tyvärr ska jag inte göra eller ställa upp eller nåt annat för nån. bygga mej ett lite skit hus mitt inne i mörkaste skogen så ingen hitta mej för det är tydligen där jag hör hemma. tack för odet jag behövde skriva av mina kännslor. nu är min tröja genomblöt av alla tårar som runnit för min kind............farväl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Ojojoj vad jag kände igen det där... Skillnaden är att du åtminstone får den uppmärksamheten där du får höra att du e skit värd, inte ens det får jag... Utnyttjad är det enda jag blir, jag ska finnas där för alla andra när dom behöver mig men vart finns alla dom när jag behöver dom... Det är så jag känner det iaf... Kan verkligen relatera till hur du känner dig... /marina
SvaraRaderaär nog helder totalt ignorerad än att få höra att man är skit.....
SvaraRadera